Hur vi hittade Emma en Halberg Rassy och vår första segling

Fröet hos Janne hade börjat att gro den dagen hans arbetskamrat kastade loss 20080808. När det var två år kvar till Jannes pensionsdag började han titta på båtar på blocket. Jag Helena var mindre intresserad och tänkte att ja ja. Den fösta båten vi tittade på var en Beneteau 40 cc, sen blev det Najad 371 och en Afrodite 40. Efter dessa båtar förstod jag att det var allvar. Om jag skulle följa med på denna resa och bo på båten i 4–5 år måste jag börja intressera mig. Vilket gjorde att även jag öppnade blocket varje morgon. Det blev en resa till Gotland och tittade på en HR 36 och en Wasa 410. Vi gick på båtmässan och prata med våra varvskillar på Rosätra Servicevarv som tyckte att vi inte skulle köpa någon ”fransk-ost” eftersom hela inredningen skulle vara lös efter Atlanten. Dom berättade också att vi borde titta på båt som hade doghouse för kapellbåge kunde lätt sköljas bort vid oväder. Det låg även en HR42F på varvet som skulle ut och långsegla som vi blev förtjusta i.

Hallberg Rassy eller Najad

Vilket gjorde att vi riktade in oss på HR och Najad båtar. Eftersom flertalet av båtarna fanns neråt landet beslöt vi oss för att åka ner till västkusten och Fjällbacka eftersom Helena inte varit där. Vi hade bokat in en visning av en HR39 i Hunnebostrand. Den var jättefin men vi upptäckte att den hade gått på grund, vilket gjorde att vi inte var intresserade. Tillbringade natten i Fjällbacka för att dagen därpå ta oss till Göteborg för att titta på en HR42 som varit ute ett tag på blocket. När vi svänger ut på motorvägen har Helena sett en ny blocket annons som kommit upp. Långseglarbåt till salu HR, inget pris. Men vi ringde och han frågade vart vi var och sa sväng av ni är nära mig.

Sagt och gjort så svängde vi av. När vi kom fram så träffade vi Kjell och Maggan. Kjell frågade om vi ville ha kaffe men eftersom vi precis ätit frukost tacka vi nej. Men jag ska ha sa Kjell. Så det blev fika och utfrågning vad våra planer var. Vi berättade att vi skulle vara ute  4-5 år och börja med Västindien för att sedan se om vi skulle segla vidare. Efter det fick vi gå ner till Emma. Blev förälskade direkt hon hade allt. Vi blev kvar i 6 tim. I annonsen hade det inte stått något pris vilket gjorde att när Kjell sa vad han ville ha var det mycket mer än vad vår budget tillät. Lite uppgivna åkte vi vidare för att dagen därpå titta på en Najad 39. Men jämfört med hur Emma såg ut gjorde att vi åkte hem.

Det gick 1 vecka och vi ville inte var så på men tillslut ringde vi Kjell. Han hade också tänkt ringa oss. Han kunde tänka sig diskutera priset. Så vi bestämde oss för att åka ner helgen därpå för att se om vi hade samma känsla som förra gången. Vi bilade ner och tog in på ett vandrar hem. Känslan var samma om inte ännu bättre när vi kom ner i Emma. Efter en hel dag började vi diskutera priset. Vi kunde få ner det men då skulle vissa saker tas bort. Våra tankar var att om vi skulle köpa nytt skulle det bli ännu dyrare. Så vi gick hem och grubblade. Dom båtar vi hade tittat på var yngre, inte i samma skick och inte så välutrustade som Emma. Vilket gjorde att beslutet att skrapa ihop köpesumman grundades på detta. Dagen därpå skrev vi ett avtal, lämna handpenning och eftersom det är i september erbjuder sig Kjell att ta hand om Emma till våren. Kjell hade redan i tidigt skede sagt att om vi köper båten ska vi komma ner en vecka för att gå igenom allt.

Hämta hem Emma

Våren kommer och vi planerar att åka ner påskveckan som ligger i slutet på Mars. Men dessvärre är det för mycket is på ostsidan så vi kan inte hämta henne. Men vi åker ner i Jannes skåpbil och tar med oss seglarkläder, lakan, porslin mm. När vi ska ner till banken för att hämta en postväxel, så träffar vi en brandman och börjar prata med honom. Han frågar vad vi gör där. Vi berättar att vi ska köpa Emma. – Nej inte den båten. Jag och Janne såg ut som fågelholkar. Sen började han gapskratta han var kusin till Maggan. Phu vilken tur.

Veckan som följer tar vi bort Emmas vinterkapell, flyttar henne till sommarplatsen, tar upp henne föra att kolla botten, sätter upp bimini, sätter upp segel och provseglar. Vi bor på brandstationen under dessa dagar. Vi är oerhört tacksamma för all tid Kjell gav oss och berättade om hur allt fungerade.

 Vi återkommer i slutet av april för att segla hem. Kjell ville att vi skulle gå igenom några saker så det blev 2 dagar som vi gick igenom det sista. Det var en härlig känsla första natten ombord. Vi firade med att äta havskräftor som vi köpte av fiskaren i hamnen. Vi hade planer att ta med oss två vänner eftersom vi inte var några vana seglare. Men Kjell sa -nej skit i dom segla själva då lär ni er mer. Så vi lydde hans råd och bestämde oss för att segla själva.

Vi seglar hem

KL 06 den 21 april 2018 kastar vi loss från bryggan i Smögen. Solen är på jättebra. Men efter några timmar börjar det blåsa. Vi börjar känna av sjösjuka och dessutom känner vi nog har för mycket segel för våra segelkunskaper. Efter att vi revat segel och tagit sjösjukepiller sitter vi och säger ingenting i 4 timmar. Vi mår jättedåligt och jag Helena undrar vad har jag gett mig in på. Men vi tar oss till en vik utanför Göteborg och gör natt. På morgonen är det dimma när vi vaknar så vi slår på radarn. Framåt lunch klarnar det upp och seglar ner till Ängelholm.

MOB

Våra dagar blir tidiga mornar och sena kvällar eftersom vi bara har 10–11 dagar att ta oss till Norrtälje. Dag 3 är planen att ta oss ner till Falsterbokanalen. Vi får bra segling ner till Helsingborg. Men efter Öresundsbron börjar det blåsa och det blir mörkt. När vi väl kommer fram till kanalen är kl 21,30 och det blåser frånlandsvind 15 m/s. Det är kolsvart och eftersom vi aldrig varit där var det svårt att se hur det såg ut. Eftersom vi var nya på Emma och inte visste hur hon reagerade var det svårt att lägga till. Vi försökte flera gånger att lägga till längst med bryggan. Men eftersom vinden var så stark drev vi ut hela tiden. Vi beslutar att gå in med fören och Helena ska hoppa. Till saken hör att när vi låg i Smögen låg vi längst med bryggan. Så när jag Helena går fram för att hoppa inser jag att det är sååå högt 1,9 m till stenbryggan. Men har inget val bara bita ihop och hoppa. Det slutar med att jag hoppar och slår i knäna och ramlar bakåt i vattnet. Som tur var har jag en lampa på flytvästen och Janne hör även pyset av flytvästen när den blåser upp. Han lägger i backen och fäller ner badstegen. Sen tar det 1,5 timme innan vi med hjälp av vinschar kan lägga till. Helena får även hoppa ännu en gång ner på bryggan men klarar det bättre den här gången. Vi avslutar kvällen med ett gals vin och lite korv det var ju ändå Jannes 60-års dag.

Vi vaknade till en strålande morgon och gick genom kanalen när den öppnade. Vi sätter segel direkt och målet är att gå upp till Simrishamn. När vi kommer ut en bit börjar det blåsa upp 20 s/m och vågorna börjar tillta upp till 2,5 m. Efter några timmar beslutar vi att gå in i Ystad. Vi har kontakt med hamnen och det ska var ok att gå in. Men vi känner oss osäkra då vi inte vet hur det ser ut i hamnen. Vågorna slår in i hamnen så vi vill höra med hamnen ytterligare en gång men får inte något svar. Enligt sjökortet är det 2,5 m och Emmas djup är 2,3. Vi lägger oss innanför vågbrytarna och håller vakt hela natten.

Dagarna som följer lär vi oss mer och mer. Vi får en härlig segling över Hanöbukten och rundar Utklippan och stannar i Sandhamn. Nästa dag tar vi oss till Kalmar för att tanka och köpa nya patroner till flytvästen. Sen fick vi lära oss att packa om den med hjälp av Youtube.  Vi lämnar Kalmar för motor och får stiltje hela dagen. Vår autopilot börjar krångla, helt plötsligt börjat den att pipa. Janne plockar isär den och upptäcker att en kondensator är glapp. Han sätter eltejp och sen fungerar den igen.

När vi går in mot Mönsterås vid 23 tiden på kvällen och det regnar kraftigt. Vi lägger oss på svaj i en vik. Nästa morgon går vi upp vik 05 och tar upp ankaret för att ta oss upp till Landsort för motor eftersom det inte är någon vind.  Kommer in sent och lägger oss på svaj. Nästa dag tar vi oss till Harö till våra vänner Nils-Emil och Jens. Trötta och nöja har vi seglat från Smögen upp till Harö/Sandhamn 633 nm på 9 dagar. Vi stannar över natten för att segla upp till Rosättra Norrtälje.